Mål rörande rätt till korttidsvistelse utanför hemmet för att bereda anhörig.
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 4970-16
Målet rör en 24 årig kvinna tillhörande personkrets 1 som led av infantil autism och utvecklingsstörning. Kommunen avslog kvinnans ansökan om korttidsvistelse utanför hemmet med motiveringen att hon redan genom övriga beviljade insatser, personlig assistans och daglig verksamhet, var tillförsäkrad goda levnadsvillkor. HFD meddelade att 9 § 6 p. LSS inte innehåller några begränsningar för när rätt till insatsen kan föreligga. Insatsen kan beviljas för eget rekreationsändamål och för avlösning av anhörig. Avgörande för rätt till insatsen är att behovet inte tillgodoses på ett annat sätt. Behovet och rätten till korttidsvistelse utanför hemmet minskar efter 18 års ålder för de som bor kvar i föräldrahemmet då de får sina behov tillgodosedda genom främst personlig assistans och daglig verksamhet. Den omständigheten att det var hennes föräldrar som arbetade som assistenter uteslöt inte att ett behov av korttidsvistelse utanför hemmet kunde finnas för att bereda anhöriga avlösning. Prövningen ska göras utifrån omvårdnadsarbetet som inte omfattas av den personliga assistansen – som om den funktionsnedsatte anlitat utomstående assistenter. HFD slog fast att de anhörigas situation inte var sådan att de beviljade insatserna inte räckte till. Hon kunde anses tillförsäkrad goda levnadsvillkor även utan korttidsvistelse utanför hemmet. HFD fastställde kommunens beslut och beviljade inte korttidsvistelse utanför hemmet.
