Mål rörande rätt till personlig assistans för tillsyn
Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 4829-18
Målet rör en 39- årig man tillhörande personkrets 1 som led av en ospecificerad utvecklingsstörning, cerebral pares och epilepsi. Mannen yrkade att han skulle beviljas rätt till personlig assistans för tillsyn som ett annat personligt behov då han led av epilepsi och fick oförutsägbara krampanfall. I andra hand yrkade han väntetid istället för tillsyn. Han yrkade också om personlig assistans för på- och avklädning som ett annat personligt behov då han var i behov av guidning under hela momentet. Slutligen yrkade han också om personlig assistans för medicinering då han behövde någon som tog fram medicinen och lade den i hans hand. Kommunen bestred hans yrkanden med motivering att tiden som hade beviljats för på- och avklädning redan var tillräckligt. Vidare anförde kommunen att han behövde hjälp med att duscha efter varje epilepsianfall, något som inte var ett kvalificerat hjälpbehov som medförde rätt till personlig assistans.
Kammarrätten konstaterade att eftersom det rörde sig om andra personliga behov fanns det inte något krav på att behovet av stöd och hjälp skulle vara föranlett av en psykisk funktionsnedsättning. Utifrån läkarunderlaget meddelade kammarrätten att det var möjligt att förutse epilepsianfallen då de kunde utlösas när han var agiterad, orolig eller rädd. Utredningen gav inte stöd för att han var berättigad till tillsyn dygnet runt eller väntetid under dygnsvilan. Vidare var det enligt kammarrätten klarlagt att han i samband med krampfallen var i behov av viss tillsyn, något som kommunen inte hade beviljat honom. Enligt domstolen hade han därför rätt till personlig assistans i större utsträckning än vad han hade beviljats. Kammarrätten konstaterade också att han var berättigad till personlig assistans vid intagning av medicin. Domstolen lämnade målet tillbaka till kommunen för beräkning av tid. Gällande på- och avklädning ansåg kammarrätten att den beviljade tiden var tillräcklig.
