Mål rörande utökning av assistansersättning för en kille som lider av självskadebeteende, kommuniceringsproblem och skolios.
Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 1509-18
Målet rör en 13- årig kille tillhörande personkrets 3 som led av självskadebeteende, kommunikationsproblem och skolios. Han yrkade att han skulle beviljas assistansersättning för aktiva insatser under hela natten och dubbelassistans vid bilresor då han hade ett självskadebeteende som innebar att han stoppade ned fingrarna i halsen och riskerade att kvävas. Han kunde inte påkalla hjälp vid behov då han inte hade något talat språk. Hjälpen han behövde under natten berodde inte endast på hans skolios som hade förvärrats med ökad smärta, utan också på självskadebeteendet och risken för epileptiska anfall. Försäkringskassan invände att det inte rörde sig om kontinuerliga besvär som kunde ge rätt till assistansersättning och att hjälpen kunde istället tillgodoses av kommunen inom ramen för LSS. Kammarrätten meddelade att det inte fanns några uppgifter som gav stöd för att han skulle vara i behov av tillsyn under natten. Inte heller fanns det underlag för att koppla hans sömnproblematik till något annat än hans skolios. Då det fanns indikation för en skoliosoperation ansåg kammarrätten att hans behov av tillsyn under natten inte var varaktig. Gällande frågan om rätten till dubbelassistans i samband med bilresor konstaterade kammarrätten att bilkörning inte var ett personligt utformat stöd som kunde ge rätt till assistansersättning.
