Mål rörande rätt till personlig assistans för kommunikation, av- och påklädning samt aktiv tillsyn.
Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 886-18
Målet rör en 19- årig man tillhörande personkrets 1 som led av Downs syndrom och autism. Kommunen avslog hans ansökan om personlig assistans med motivering att det inte framgick av utredningen att de krävdes någon med ingående kunskaper om honom för att kunna kommunicera med honom. Han kunde uttrycka enklare ord och förstod det man sade till honom. Han var dessutom beviljad avlösarservice, daglig verksamhet, korttidstillsyn och korttidsboende. Gällande behovet av aktiv tillsyn anförde kommunen att hans pappa hade meddelat att han gärna vistades mycket för sig själv i sitt rum. Av utredningen framgick det också att han klarade att ta på och av sig kläder. Behov av att någon såg till att han gjorde det utgjorde inte ett grundläggande behov.
Kammarrätten konstaterade att vissa behov av hjälp med hans personliga hygien skulle betraktas som grundläggande behov. Domstolen meddelade att motivationsinsatser inte är att betraktas som grundläggande behov, vilket innebar att hans behov av hjälp med av- och påklädning inte var ett grundläggande behov. Det framkom inte heller av utredningen att han var i behov av aktiv tillsyn av övervakande karaktär. Enligt kammarrätten krävdes det inte särskild kunskap om honom för att kunna kommunicera med honom. Kammarrätten fann att hans grundläggande behov inte var tillräckligt omfattande för att medföra rätt till personlig assistans.
