Mål rörande rätt till assistansersättning för kommunikation.

Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 633-17

Målet rör en 17- årig kille tillhörande personkrets 1 som led av en utvecklingsstörning. Försäkringskassan avslog hans ansökan om assistansersättning för kommunikation med motivering att det inte behövdes en person med ingående kunskaper om honom för att kommunicera, även om han talade otydligt och hade ett begränsat ordförråd.

Kammarrätten tog del av utredningen som visade att han hade en mycket begränsad förmåga att uttrycka sig och göra sig förstådd samt att förstå andra. Han kunde läsa enklare texter men lässtilen hade dyslektiska drag. Av utredningen framgick det dock att han kunde tala och förstod många ord, enklare meningar och uppmaningar, men att han endast använde korta meningar och hade ett uttal som var svårförståelig. Han kunde påkalla uppmärksamhet och be om hjälp. Utredningen gav dock inte stöd för att han behövde en person med ingående kunskaper om honom för att kommunikationen skulle vara möjlig. Hans behov av hjälp med kommunikationen kunde därmed inte vara ett grundläggande behov. Han hade därmed inte rätt till assistansersättning.