Mål rörande personkretstillhörighet och huruvida behovet av att tillgodose sitt barns behov ska beaktas vid bedömningen av personkretstillhörigheten
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 7499-10
Målet rör en 35-årig kvinna som led av ögonsjukdomen Retinitis pigmenta, som orsakade en grav synnedsättning. Kvinnan var ensamstående med sin 3-årige son och hade ansökt om insatsen ledsagarservice enligt LSS. Kommunen avslog kvinnans ansökan med motiveringen att hon inte tillhörde personkretsen. Enligt kommunen skulle inte kvinnans behov av hjälp med att tillgodose sonens behov av omsorg och tillsyn beaktas vid bedömningen av personkretstillhörighet. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att det av lagens förarbeten uttalats att det är naturligt att assistenten till en förälder med funktionshinder även tillgodoser barnets behov under den första tiden. Principiellt uttalades dock att det inte är assistentens uppgift att tillgodose barnets behov, och att funktionshindrade föräldrar utan personlig assistent som är i behov av hjälp för att tillgodose barnet behov, primärt ska ges stöd inom ramen för kommunens socialtjänst. Domstolen bedömde att insatser enligt LSS är avsedda för att tillgodose sådana personliga behov som den funktionshindrade personen har. Än mindre ansåg därför domstolen att sonens behov skulle beaktas vid bedömningen av kvinnans personkretstillhörighet. För att omfattas av personkretsen ska funktionshindret vara varaktigt. Ett friskt barns behov av omsorg och tillsyn minskar med tiden och kan av den anledningen därför heller inte inverka på bedömningen av om föräldern omfattas av personkretsen. Domstolen fastslog att kvinnans funktionshinder och behov av stöd, inte visade att hon hade sådana svårigheter i den dagliga livsföringen eller ett sådant omfattande behov av stöd och service, att hon uppfyllde kriterierna för att omfattas av personkrets 3. Hon hade därför heller inte rätt till den söka insatsen.
