mål rörande prövningen av rätten till skälig ersättning för utförd personlig assistans.

Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 77-19

Förvaltningsrätten hade beslutat att inte ta upp till prövning frågan om skälig ersättning för utförd personlig assistans genom att hänvisa till RÅ 2002 ref. 61. I målet uttalade HFD att förvaltningsdomstols lagakraftvunna avgöranden bör tillmätas negativ rättskraft i socialförsäkringsmål och dylika mål på grund av förvaltningsprocessens tvistemålsliknande karaktär. Personerna menade att förvaltningsrätten hade felaktigt tillämpat rättsfallet där HFD hänvisade till en upphävd bestämmelse i lagen (1962:381) om allmän försäkring. En sådan bestämmelse saknas i LSS. Vidare anförde de att det som HFD tog sikte på med ”dylika mål” är socialförsäkringsmål och inte mål enligt LSS. Kammarrätten meddelade att det saknades en särskild bestämmelse i LSS som begränsar rätten till ny prövning beträffande frågan om kostnader för personlig assistans. Kammarrätten ansåg att det inte fanns skäl att göra avsteg från huvudregeln inom förvaltningsprocessen att förvaltningsdomar inte vinner rättskraft i den meningen att saken inte kan prövas igen. Domstolen konstaterade därmed att förvaltningsrätten inte borde ha avvisat överklagandet.