Epilepsi kan komma att ingå i det femte grundläggande behovet

För ett år sedan meddelade Kammarrätten i Jönköping att en kvinnas behov av aktiv tillsyn på grund av epilepsi var ett grundläggande behov. Förvaltningsjuristerna gick igår ut med att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd för att utreda innebörden av uttrycket ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” – även kallat det femte grundläggande behovet.

Text: Rasmus Almqvist Sandén, jurist Förvaltningsjuristerna
Foto: Pixabay

Vad som avses med ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” enligt 9a § LSS, det så kallade femte grundläggande behovet, har under lång tid varit osäkert. Rättsläget förtydligades i och med HFD 2015 ref. 46, där Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att det femte grundläggande behovet endast avser psykiska funktionshinder.

Sedan domen från 2015 har frågan om aktiv tillsyn på grund av epilepsi som ett grundläggande behov varit högst aktuell. Allt som oftast har bedömningen varit att aktiv tillsyn på grund av epilepsi inte är hjälp av sådan art som kräver ingående kunskaper om den funktionshindrade. Att beviljas assistans för medicinska hjälpbehov har varit nästintill omöjligt.

När Kammarrätten i Jönköping meddelade att en kvinna var i behov av aktiv tillsyn på grund av sin epilepsi i mål nr. 2359-17 såg vi detta som en ljusöppning för assistansberättigade med medicinska hjälpbehov (läs mer om kammarrättens dom här).

Kammarrättens bedömning kan även anses ligga i linje med lagstiftarens intentioner så som de kommit till uttryck i förarbetena. Intentioner som får anses ha frånträtts av Högsta förvaltningsdomstolen i till exempel HFD 2015 ref. 46.

Nu har Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd i målet. Frågan som ska utredas är vad innebörden av ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” enligt 9a § LSS är. Om Högsta förvaltningsdomstolen går på Kammarrättens linje kommer det vara till stor fördel för alla assistansberättigade som fått minskat antal assistanstimmar – eller helt och hållet blivit av med sina beslut. Vi ser fram emot Högsta förvaltningsdomstolens dom och hoppas att den positiva trenden i assistansfrågor fortsätter.