Att plugga på högskola, hur löser man det praktiska?
Att plugga på högskola är en fantastisk möjlighet som vi har i detta land och högskolor brukar vara väldigt tillgängliga för personer med och utan funktionsvariationer. Däremot handlar ett deltagande inte bara om att komma in i lokalerna och kunna gå på toa. Jag, Louise, har pluggat tre år på högskola och har precis börjat mitt fjärde, och jag tänkte berätta om min erfarenheter och tankar kring att studera på högskola med en funktionsvariation.
Text: Louise Linderoth
Foto: Privat
En bild på mig (Louise) när jag tar emot diplom på examensvisningen efter avslutad högskoleutbildning och de tre mest hektiska och roligaste åren av mitt liv hittills.
Skillnader i tillgänglighet
När jag skulle börja mitt första år på högskola så hade jag tidigare studerat på två olika folkhögskolor efter gymnasiet. Båda dessa folkhögskolor var till stora delar
k-märkta, dvs kulturmärkta som är ett samlingsbegrepp för lagar som avser att skydda bebyggelser och miljöer med kulturhistoriskt intresse. Av denna anledning var anpassningarna sparsmakade, nära till icke-befintliga. Dessa hus var i stort sett byggda innan våra förfäder ens var påtänkta. Ja, ni kan ju tänka er. Det var kullersten som stod åt alla håll och kanter och spruckna stentrappor. Husen var onekligen vackra och hade en charm, men ur en tillgänglighetsaspekt får de med råge underkänt av mig. Problem likt dessa är inte alls lika vanligt när det kommer till högskolor. Däremot kan innehållet i en högskoleutbildning vara mer eller mindre knepigt på tillgänglighetsfronten, för att inte tala om boende och fritidsaktiviteter med exempelvis studentkåren. Jag vill också tillägga att mina år i eftergymnasiala studier har varit de bästa och mest utvecklande åren i mitt liv. Jag vill med denna text absolut inte avskräcka någon från att studera vidare efter gymnasiet, snarare uppmuntra till det.
Stora skillnader beroende på utbildningsområde
Vi lämnar folkhögskolor med slutsatsen att om något är K-märkt så är det svårt att utföra tillräckliga anpassningar. Därför rekommenderar jag att undersöka tillgängligheten på skolan, för just de program du planerar att söka, innan du söker om du har svårt med trappor, kullersten och liknande. När det kommer till högskolor kan jag däremot meddela att alla högskolor jag har besökt har haft en bra tillgänglighet och jag har uppfattningen om att högskolor generellt är mer tillgängliga än folkhögskolor. Dock behöver man komma in både genom dörrar och i lektionssalar, men också på utbildningen man sökt. Därför är det viktigt att skicka in din ansökan i tid och se till att all information de efterfrågar finns med.
Hur utbildningens upplägg ser ut skiljer sig väldigt mycket beroende på vilket utbildningsområde det gäller. Om det är en mer praktisk utbildning så kan det innebära mer problemlösning när det kommer till att utföra utbildningens uppgifter än ifall det är en mer teoretisk utbildning. Problemlösning är något utav det roligaste jag vet och absolut inget att vara orolig över. Det brukar finnas bra hjälp att få via skolan och lärare ifall en uppgift behöver lösas på ett alternativt sätt.
Jag har studerat modedesign under mina år på högskola och har definitivt stött på utmaningar kopplade till uppgifter som vi fått och skapat oss genom utbildningen. En uppgift vi fick handlade om att arbeta med rumslighet i full skala. De visade exempel på hur en tidigare student hade fäst trådar och tygbitar i taket som sedan fästs i plaggen på sin kropp. Hon dansade på presentationsvideon för att visa relationen och interaktionen mellan rummet och kroppen. Även om det var en väldigt tydlig och häftig presentation så gick det en miljon tankar i mitt huvud på hur jag skulle kunna tolka en sådan uppgift, jag som inte ens når mellersta hyllan i kylskåpet vissa dagar. Det jag vill säga med detta är att den miljonen tankar som jag fick i huvudet där och då var en gåva. Jag fick så många idéer som någon annan inte hade snuddat tanken vid, just för att de inte behövde tänka på det. Just den uppgiften resulterade i att jag skapade ett nytt och eget rum för min kropp och diskuterade den relationen och interaktionen, istället för att utgå för ett redan existerande rum.
En annan utmaning för mig har varit införskaffandet av material. Tyg köps billigast på rulle, men att få med sig en 15-kilos rulle som är 70-140 cm lång är inte det lättaste. Jag löste det med hjälp av lärare (när jag köpte tyg i skolan), klasskompisar (när vi köpte tyg tillsammans) och en dramaten eller annan väska/ vagn på hjul. Ibland var det även möjligt att bära tygrullen själv kortare sträckor.
Efter införskaffandet av tyg ska tyget ofta klippas efter mönster, dessa mönsterdelar kan vara stora och borden är ofta i ståhöjd. Då brukar jag antingen klippa tyget på golvet eller ta av mig skorna (oftast) och hoppa upp på bordet för att komma åt och nå. Några gånger har jag legat på bordet för att nå överallt. Alla sätt är ju bra utom de dåliga, enkelt formulerat. Vi vet alla bäst själva vad som fungerar för vår kropp och att testa är ofta ett bra sätt att veta och kunna utvärdera huruvida något fungerar eller ej.
Bild på mig (Louise) när jag halvligger på ett bord i en färg- och beredningstekniks-kurs på första året av min högskoleutbildning.
Studentlivet
Utöver att klara uppgifterna i skolan så är det även viktigt att ha en lugn och trygg plats att landa på, ett bra boende, och en bra fritid. Att skapa kontakter och nya bekantskaper med liknande intressen är något som gör skolan roligare, men också något som hjälper en att få lite välbehövda pauser från tentor och plugg. Det finns alltid en studentkår. I början av ett utbildningsår brukar de hålla i aktiviteter för att studenterna ska kunna lära känna varandra bättre och få en härlig trygghet. De studentkårer jag har sett och hört talas om har haft så kallade ”student buddies” eller faddrar. Dessa personer finns till som en kontaktperson, men också för att samordna och se till att alla kommer med i gänget. En fadder i studentkåren kan vara den som hjälper till att introducera studenter för sin nya studentstad och kan även hjälpa en med frågor kring ifall en lokal är tillgänglig exempelvis. Skulle kåren planera en gemensamhetsträff på ett cafe som du inte vet ifall det är trappor till, så är det din tilldelade fadder som du kan fråga.
När det kommer till boende så är det något jag värderar väldigt högt. Att ha en lugn och trygg plats att återhämta sig på. Även om något kallas studentbostad så är det inte alltid synonymt med att den har samma tillgänglighet som högskolan, även om de flesta studentboenden är tillgängliga. Jag har nyligen gjort lite research för bostadsanpassning i studentboende och det är i de flesta kommuner möjligt ifall man är mantalsskriven i sin studentbostad och ska studera minst två år. Detta kan vara lägligt när det kommer till exempelvis dörröppnare eller dylikt.
Avslutningsvis vill jag verkligen uppmuntra er som funderar på att söka en eftergymnasial utbildning att göra det. Oavsett hur gammal du är eller vilken bakgrund du har. Det finns så otroligt mycket att lära sig och den gemenskapen som skapas är ovärderlig.
Ytterligare en ”sitta-på-bordet-bild”. Här sitter jag (Louise) på bordet i ett återvinningsprojekt när vi gör gamla bomullstischor till nya, genom lappteknik.
Att plugga på högskola, hur löser man det praktiska?
Att plugga på högskola är en fantastisk möjlighet som vi har i detta land och högskolor brukar vara väldigt tillgängliga för personer med och utan funktionsvariationer. Däremot handlar ett deltagande inte bara om att komma in i lokalerna och kunna gå på toa. Jag, Louise, har pluggat tre år på högskola och har precis börjat mitt fjärde, och jag tänkte berätta om min erfarenheter och tankar kring att studera på högskola med en funktionsvariation.
Text: Louise Linderoth
Foto: Privat
En bild på mig (Louise) när jag tar emot diplom på examensvisningen efter avslutad högskoleutbildning och de tre mest hektiska och roligaste åren av mitt liv hittills.
Skillnader i tillgänglighet
När jag skulle börja mitt första år på högskola så hade jag tidigare studerat på två olika folkhögskolor efter gymnasiet. Båda dessa folkhögskolor var till stora delar
k-märkta, dvs kulturmärkta som är ett samlingsbegrepp för lagar som avser att skydda bebyggelser och miljöer med kulturhistoriskt intresse. Av denna anledning var anpassningarna sparsmakade, nära till icke-befintliga. Dessa hus var i stort sett byggda innan våra förfäder ens var påtänkta. Ja, ni kan ju tänka er. Det var kullersten som stod åt alla håll och kanter och spruckna stentrappor. Husen var onekligen vackra och hade en charm, men ur en tillgänglighetsaspekt får de med råge underkänt av mig. Problem likt dessa är inte alls lika vanligt när det kommer till högskolor. Däremot kan innehållet i en högskoleutbildning vara mer eller mindre knepigt på tillgänglighetsfronten, för att inte tala om boende och fritidsaktiviteter med exempelvis studentkåren. Jag vill också tillägga att mina år i eftergymnasiala studier har varit de bästa och mest utvecklande åren i mitt liv. Jag vill med denna text absolut inte avskräcka någon från att studera vidare efter gymnasiet, snarare uppmuntra till det.
Stora skillnader beroende på utbildningsområde
Vi lämnar folkhögskolor med slutsatsen att om något är K-märkt så är det svårt att utföra tillräckliga anpassningar. Därför rekommenderar jag att undersöka tillgängligheten på skolan, för just de program du planerar att söka, innan du söker om du har svårt med trappor, kullersten och liknande. När det kommer till högskolor kan jag däremot meddela att alla högskolor jag har besökt har haft en bra tillgänglighet och jag har uppfattningen om att högskolor generellt är mer tillgängliga än folkhögskolor. Dock behöver man komma in både genom dörrar och i lektionssalar, men också på utbildningen man sökt. Därför är det viktigt att skicka in din ansökan i tid och se till att all information de efterfrågar finns med.
Hur utbildningens upplägg ser ut skiljer sig väldigt mycket beroende på vilket utbildningsområde det gäller. Om det är en mer praktisk utbildning så kan det innebära mer problemlösning när det kommer till att utföra utbildningens uppgifter än ifall det är en mer teoretisk utbildning. Problemlösning är något utav det roligaste jag vet och absolut inget att vara orolig över. Det brukar finnas bra hjälp att få via skolan och lärare ifall en uppgift behöver lösas på ett alternativt sätt.
Jag har studerat modedesign under mina år på högskola och har definitivt stött på utmaningar kopplade till uppgifter som vi fått och skapat oss genom utbildningen. En uppgift vi fick handlade om att arbeta med rumslighet i full skala. De visade exempel på hur en tidigare student hade fäst trådar och tygbitar i taket som sedan fästs i plaggen på sin kropp. Hon dansade på presentationsvideon för att visa relationen och interaktionen mellan rummet och kroppen. Även om det var en väldigt tydlig och häftig presentation så gick det en miljon tankar i mitt huvud på hur jag skulle kunna tolka en sådan uppgift, jag som inte ens når mellersta hyllan i kylskåpet vissa dagar. Det jag vill säga med detta är att den miljonen tankar som jag fick i huvudet där och då var en gåva. Jag fick så många idéer som någon annan inte hade snuddat tanken vid, just för att de inte behövde tänka på det. Just den uppgiften resulterade i att jag skapade ett nytt och eget rum för min kropp och diskuterade den relationen och interaktionen, istället för att utgå för ett redan existerande rum.
En annan utmaning för mig har varit införskaffandet av material. Tyg köps billigast på rulle, men att få med sig en 15-kilos rulle som är 70-140 cm lång är inte det lättaste. Jag löste det med hjälp av lärare (när jag köpte tyg i skolan), klasskompisar (när vi köpte tyg tillsammans) och en dramaten eller annan väska/ vagn på hjul. Ibland var det även möjligt att bära tygrullen själv kortare sträckor.
Efter införskaffandet av tyg ska tyget ofta klippas efter mönster, dessa mönsterdelar kan vara stora och borden är ofta i ståhöjd. Då brukar jag antingen klippa tyget på golvet eller ta av mig skorna (oftast) och hoppa upp på bordet för att komma åt och nå. Några gånger har jag legat på bordet för att nå överallt. Alla sätt är ju bra utom de dåliga, enkelt formulerat. Vi vet alla bäst själva vad som fungerar för vår kropp och att testa är ofta ett bra sätt att veta och kunna utvärdera huruvida något fungerar eller ej.
Bild på mig (Louise) när jag halvligger på ett bord i en färg- och beredningstekniks-kurs på första året av min högskoleutbildning.
Studentlivet
Utöver att klara uppgifterna i skolan så är det även viktigt att ha en lugn och trygg plats att landa på, ett bra boende, och en bra fritid. Att skapa kontakter och nya bekantskaper med liknande intressen är något som gör skolan roligare, men också något som hjälper en att få lite välbehövda pauser från tentor och plugg. Det finns alltid en studentkår. I början av ett utbildningsår brukar de hålla i aktiviteter för att studenterna ska kunna lära känna varandra bättre och få en härlig trygghet. De studentkårer jag har sett och hört talas om har haft så kallade ”student buddies” eller faddrar. Dessa personer finns till som en kontaktperson, men också för att samordna och se till att alla kommer med i gänget. En fadder i studentkåren kan vara den som hjälper till att introducera studenter för sin nya studentstad och kan även hjälpa en med frågor kring ifall en lokal är tillgänglig exempelvis. Skulle kåren planera en gemensamhetsträff på ett cafe som du inte vet ifall det är trappor till, så är det din tilldelade fadder som du kan fråga.
När det kommer till boende så är det något jag värderar väldigt högt. Att ha en lugn och trygg plats att återhämta sig på. Även om något kallas studentbostad så är det inte alltid synonymt med att den har samma tillgänglighet som högskolan, även om de flesta studentboenden är tillgängliga. Jag har nyligen gjort lite research för bostadsanpassning i studentboende och det är i de flesta kommuner möjligt ifall man är mantalsskriven i sin studentbostad och ska studera minst två år. Detta kan vara lägligt när det kommer till exempelvis dörröppnare eller dylikt.
Avslutningsvis vill jag verkligen uppmuntra er som funderar på att söka en eftergymnasial utbildning att göra det. Oavsett hur gammal du är eller vilken bakgrund du har. Det finns så otroligt mycket att lära sig och den gemenskapen som skapas är ovärderlig.
Ytterligare en ”sitta-på-bordet-bild”. Här sitter jag (Louise) på bordet i ett återvinningsprojekt när vi gör gamla bomullstischor till nya, genom lappteknik.