Hur arbetar en dövblindtolk?
FSDB-Örebro Värmland, en intresseorganisation som består av dövblinda, hade bjudit in vår kund Marie Hav Lundkvist för att föreläsa om sitt liv. Marie, som själv endast har några procents syn kvar och hör enbart via ett CI-implantat, funderade på hur det hela skulle gå till egentligen. Vi också, så vi hängde på och gjorde även en intervju med en dövblindtolk, Jenny Olsson, för att få höra hur de arbetar med just dövblinda.
Text: Jonas Norén
Bild: Vivida
Tänk dig att du förlorar din syn eller hörsel. Det har nog de flesta funderat på någon gång. Inte minst jag, och det är en rätt skrämmande tanke. Att inte längre kunna njuta av utsikten från en hög höjd, eller inte kunna höra musiken som tidigare fick allt hår på mina armar att resa sig.
För många är det här en verklighet. Vi träffade en grupp personer med olika grader av dövblindhet som ingår i intresseorganisationen FSDB i Örebro, som var där för att lyssna till Marie Hav Lundkvists föreläsning om sitt liv. De hade med sig ett helt gäng tolkar; teckenspråkstolkar, syntolkar och dövblindstolkar.
Jag själv var väldigt nyfiken på hur det går till att tolka för en dövblind. Hur är det ens möjligt? Redan när vi kom in i lokalen fick vi träffa en dövblindstolk som satt och pratade med en av gästerna. Vi blev presenterade och kom snabbt in i en konversation med gästen via hennes tolk. Tolken satt och höll personen i ena handen och tecknade med den samtidigt. På så sätt kunde hon läsa av tolkens handrörelser och förstå vad som sades. Det här kallas för taktilt teckenspråk.
Det var fascinerande att se hur tolkarna arbetar. Vi fick ett djupare samtal med en av tolkarna, Jenny Olsson. Hon har arbetat som tolk i över 20 år och anser att hon har världens bästa jobb. Ingen dag är den andra lik och det märktes verkligen när hon pratade, att hon älskar sitt arbete som tolk. Hon får vara med om alla typer situationer som människor går igenom i livet, som när barn föds, bröllop, begravningar och allt däremellan.
Vad tycker personer med dövblindhet om att behöva ha med en tolk överallt? Jenny svarade:
– Jag upplever att dessa personer är väldigt positivt inställda till att ha en tolk. De ser tolken som en väg in i samhället och en möjlighet till delaktighet.
Enligt Jenny så arbetar tolkar enbart med förvärvade hörsel- och synskador. Det innebär att de fått sina skador senare i livet och att de successivt lär sig teckenspråk och att kunna läsa av en tolk. När synen börjar blir så pass dålig att det exempelvis inte går att läsa av teckenspråk i en mörkare miljö, brukar Jenny byta till taktilt teckenspråk. Detta för att vänja in personen om synen skulle förvärras ytterligare.
Efter att ha varit med den här dagen känner jag inte lika stor rädsla för att förlora min syn eller hörsel. Genom syntolkning kan omgivningen målas upp och skapa inre bilder för den synskadade. Musik kan fortfarande kännas genom kroppen via bas och trummor. Man kan fortfarande dansa.
Jag upplevde att alla som var med under dagen och föreläsningen uppfattade precis samma sak som jag gjorde, vi blev berörda och skrattade på samma ställen under Maries föreläsning.
Det stöd dövblinda får genom sina tolkar måste betyda allt för dem.
Hur arbetar en dövblindtolk?
FSDB-Örebro Värmland, en intresseorganisation som består av dövblinda, hade bjudit in vår kund Marie Hav Lundkvist för att föreläsa om sitt liv. Marie, som själv endast har några procents syn kvar och hör enbart via ett CI-implantat, funderade på hur det hela skulle gå till egentligen. Vi också, så vi hängde på och gjorde även en intervju med en dövblindtolk, Jenny Olsson, för att få höra hur de arbetar med just dövblinda.
Text: Jonas Norén
Bild: Vivida
Tänk dig att du förlorar din syn eller hörsel. Det har nog de flesta funderat på någon gång. Inte minst jag, och det är en rätt skrämmande tanke. Att inte längre kunna njuta av utsikten från en hög höjd, eller inte kunna höra musiken som tidigare fick allt hår på mina armar att resa sig.
För många är det här en verklighet. Vi träffade en grupp personer med olika grader av dövblindhet som ingår i intresseorganisationen FSDB i Örebro, som var där för att lyssna till Marie Hav Lundkvists föreläsning om sitt liv. De hade med sig ett helt gäng tolkar; teckenspråkstolkar, syntolkar och dövblindstolkar.
Jag själv var väldigt nyfiken på hur det går till med att tolka för en dövblind. Hur är det ens möjligt? Redan när vi kom in i lokalen fick vi träffa en dövblindstolk som satt och pratade med en av gästerna. Vi blev presenterade och kom snabbt in i en konversation med gästen via hennes tolk. Tolken satt och höll personen i ena handen och tecknade med den samtidigt. På så sätt kunde hon läsa av tolkens handrörelser och förstå vad som sas. Det här kallas för taktilt teckenspråk.
Det var fascinerande att se hur tolkarna arbetar. Vi fick ett djupare samtal med en av tolkarna, Jenny Olsson. Hon har arbetat som tolk i över 20 år och anser att hon har världens bästa jobb. Ingen dag är den andra lik och det märktes verkligen när hon pratade, att hon älskar sitt arbete som tolk. Hon får vara med om alla typer situationer som människor går igenom i livet, som när barn föds, bröllop, begravningar och allt däremellan.
Vad tycker personer med dövblindhet om att behöva ha med en tolk överallt? Jenny svarade:
– Jag upplever att dessa personer är väldigt positivt inställda till att ha en tolk. De ser tolken som en väg in i samhället och en möjlighet till delaktighet.
Enligt Jenny så arbetar tolkar enbart med förvärvade hörsel- och synskador. Det innebär att de fått sina skador senare i livet och att de successivt lär sig teckenspråk och att kunna läsa av en tolk. När synen börjar blir så pass dålig att det exempelvis inte går att läsa av teckenspråk i en mörkare miljö, brukar Jenny byta till taktilt teckenspråk. Detta för att vänja in personen, om synen skulle förvärras ytterligare.
Efter att ha varit med den här dagen känner jag inte lika stor rädsla för att förlora min syn eller hörsel. Genom syntolkning kan omgivningen målas upp och skapa inre bilder för den synskadade. Musik kan fortfarande kännas genom kroppen via bas och trummor. Man kan fortfarande dansa.
Jag upplevde att alla som var med under dagen och föreläsningen uppfattade precis samma sak som jag gjorde, vi blev berörda och skrattade på samma ställen under Maries föreläsning.
Det stöd dövblinda får genom sina tolkar måste betyda allt för dem.