Mål rörande ersättning för faktiska kostnader för personlig assistans.

Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 156-19

Målet rör en 31- årig kvinna som yrkade om ersättning för sina faktiska kostnader för personlig assistans för 7 månader. Hon begärde även ersättning motsvarande timbeloppet som kommunen i sina riktlinjer betalade utan kostnadsredovisning. Hon anförde att kommunen gick emot sina egna riktlinjer när hon beviljades ersättning som var lägre än den statliga schablonersättningen. Detta medförde att hon förhindrades planera sin assistans på önskvärt sätt och att hon riskerades att lida ekonomisk skada. Kammarrätten meddelade att det schabloniserade ersättningsbeloppet inte är avgörande när kommunen ska utge ersättning för kostnader enligt LSS, men det kan ändå vara vägledande. För att kommunen ska kunna bedöma kostnadernas skälighet måste den kunna kräva att den enskilde lämnar underlag som möjliggör bedömningen. Kammarrätten ansåg att kommunen, i brist på närmare vägledning, kunde utgå från det som angavs i Riksförsäkringsverkets allmänna råd om assistansersättning för att fastställa skäliga kostnader för administration. Domstolen konstaterade att det faktum att kommunen valde att erbjuda att bevilja ersättning med ett i förväg fastställt timbelopp utan kostnadsredovisning inte medförde någon annan bedömning.